Sy, sy , sy…

Sy, sy , sy…

Jag tillhör den tappra lilla skaran som i våras gick med i musikalens sömnadsstudiecirkel för att sy våra egna scenkläder till musikalen. Varför då i hela fridens dar, kan man undra. Är det inte tillräckligt fullt upp med att repetera alla sånger och scener till musikalen, ska man ägna en massa tid åt att sy kläder också? Tja, jag gillar ju att sy… Och såg en chans att få lära mig lite mer om sömnad. Dessutom såg jag det som en bra övning i att avsluta projekt. Det ligger ju ett och annat sömnads- eller hantverksprojekt hemma, som inte avslutats… Men nu minsann skulle jag ta tjuren vid hornen, sy och avverka plagg efter plagg, och vara klar långt innan premiären. Det fanns ju eoner med tid tills dess.

Livstycket kastade jag mig över direkt. Och lyckades göra två vänsterhalvor av fodret… Gör om, gör rätt och efter en del knep och knop så var hela livstycket klart. Det tog dock sin lilla tid, det är en hel del detaljer att få till i livstycket. Nöjd med att ha nått i mål med det plagget utan att ha skjutit det framför mig, kastade jag mig över och sydde kjolen så fort jag fick materialet. Kjolen klarade jag utan fadäser. En del tycker att jag är lite knäpp som syr en del för hand. Det tar visserligen lite längre tid, men handsömnad har även sina fördelar. En av dem är att man kan sitta varsomhelst och sy. T.ex. på tåget/i bilen till och från musikalrepen. Eller ute i friska luften.

Musikalförberedelser

Syr man för hand kan man sitta varsomhelst. Det har blivit en del sömnad utomhus.

 

Särken klippte jag till delarna till…som blev liggande i en hög över sommaren… Lite semester måste man ju få! Sen låg tyget där och stirrade på mig och gnagde på mitt samvete. Men med moroten att inte stå halvnaken på scenen har jag nu äntligen lyckats få även särken klar. Så nu har jag nästan hela min stass.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Livstycket är en modell från sent 1600-tal, medan kjol och särk är 1800-tal.

 

 

Återstår då bara förklädet. Och att flytta på hakarna (eller är det hyskorna?) i linningen på kjolen. Det blev tydligen inte tillräckligt tajt. Det är fasligt vad tajt det ska sitta. Undrar lite hur det ska gå att sjunga och andas… Men det blir jag nog snart varse på repen.

 

Hittills får jag iallafall ge mig själv godkänt på att hålla tidsplanen. Jag har inte tyget till förklädet än, men det är ju en dryg månad kvar till premiären… Och enligt en annan sömnadscirkeldeltagare ”tar det bara en halvtimme att slänga ihop förklädet”. Nåja, vi får väl se hur många halvtimmar det blir.

 

Glada hälsningar Mirja Hagström.